Det heta ämnet - Porr

Jag brukar sällan skriva såna här inlägg, men nu känner jag ett stort behov av att ifrågasätta världen och dess normer. Det har vart mycket debatt om hur sociala medier och verklighet inte går ihop det sista - att det man gör bakom skärmen aldrig skulle göras utanför skärmen och att vi helt enkelt kan gömma oss bakom våra datorer för att normalisera våra handlingar - och att det inte är okej.

Vi pratar tillexempel om att många av oss mobbar andra människor från våra sociala medier, men om vi alla hade suttit i samma fysiska rum, då hade det aldrig hänt. Vi har även heta debatter om instagram och dess "gilla-knapp" där vi är upprörda över att våran partner "gillar" bilder på tjejer eller killar och jämför det med verkligheten och menar att vi aldrig hade sagt till en person att "Jag gillar ditt utseende" i det verkliga livet.

Så kommer vi till porr. Nej, men porr är ju inte samma sak. Porr är en rättighet som inte kan jämföras med det verkliga livet - porr är viktigt för människan. Och du som är svartsjuk på din porr-kollande partner, spänn av - du kanske borde krydda ditt sexliv lite?.

Helt ärligt. Jag vet att det här är ett känsligt ämne, men är det bara jag som tycker att det här är så sjukt vridret och vidrigt? Varför pratar vi aldrig om porr?

Varför gör vi heta disskusioner om att det är normalt att bli ledsen om ens partner gillar andras bilder på instagram - men skrattar åt att en tjej/kille reagerar på att partnern kollar på porr och tillfredsställer sig själv istället för att vara med henne/honom.

Tänk om vi jämför porr med verklighet en liten stund. Det hade aldrig varit accepterat att våran partner hade suttit och tillfredställt sig själv i soffan hemma med en livs levande människa framför sig som står i underkläder och poserar på rumsbordet. Jag hade blivit sjukt chockad om det hade hänt iallafall.

Så vad är skillnaden om vi kommer på vår partner med att sitta framför skärmen och göra samma sak. Nyss var det ju heeeelt sjuuuuukt att den där skärmen får oss att göra saker som vi inte skulle gjort i verkligheten?

Är det bara jag, eller är inte det här helt vridet? Är det inte något som är väldigt fel här?

Om ni undrar varför jag skriver ett sånt här inlägg en fredagsmorgon klockan 8, så beror det på att jag är medlem i en tjejgrupp på Facebook där det diskuteras allt möjligt. Oftast med mycket humor, men idag diskuteras porr med olika påhopp och upprörda tjejer som sitter bakom sina skärmar och mår dåligt av att deras partner väljer att kolla på porr.
 
Tänk att vi inte kommit längre än såhär...
 
Glöm inte att trycka på hjärtat om du tycker att det här ämnet är viktigt.
Ingen ser att det är du som har tryckt - men inlägget når fler.

Känslo-kaos

Det finns dagar då jag ser mig själv som stark, då jag klarar motgång och då jag reser mig upp om och om igen. Det finns dagar som känns lätta som moln, då jag är lycklig och positiv.

Sen finns det dagar då jag bryter ihop för allt, har kort stubin och viker mig för småsaker - en sån dag var det igår.

Jag startade morgonen med en riktig bakis-känsla. Det beror ju inte på att jag skulle ha druckit, men man brukar jämföra symptomen av ME med en person som är bakfull och samtidigt springer ett maratonlopp. Det känns som att man ställer sig upp efter att ha blivit överkörd av en lastbil. Fem minuter senare bröt jag ihop, för världens minsta grej - och så fortsatte förmiddagen. Jag orkade inte hantera mina känslor. Samtal med helt normala frågor, men där min hjärna inte kunde ta in informationen fick mig att känna mig så värdelös. Damen på andra sidan luren blev irriterad på mig och jag ville bara skrika tillbaka att min hjärna inte hittar orden idag, att den inte är funktionell. Men jag bröt ihop på sängen och gav luren till mamma istället. Tack och lov för att hon var där.

På eftermiddagen kom Andreas till Veneröd och jag blev såklart världens lyckligaste. Vi käkade ihop, tog ett varmt bad och kollade på ett avsnitt serie. Sen bröt jag ihop igen. Det är bara för mycket nu. Saker som egentligen inte är särskilt svåra, det är bara det att jag har hållt på så länge och jag känner att jag misslyckas och får börja om gång på gång.

När jag är trött och min kropp visar fysiska symptom så blir jag extra känslig och då klarar jag inte alltid motgångar utan att bryta ihop. Jag orkar inte ta ett enda beslut till eller skicka in ett enda brev till. Jag orkar inte påminnas om saker som hänger över mig.
Allt jag behöver är att få ha något där jag kan landa och som får mig att tänka på annat. Något som gör att jag får känna mig som vilken normal människa som helst. Något att se fram emot eller en trygg, förstående famn att krypa intill. Allt som krävs är en liten stund av något annat som inte påminner mig om problem.

Det är jobbigt att vara så svag, men jag vet samtidigt att jag är stark - jag är bara svag när jag tillåter mig själv att ta en paus i det jag kämpar med varje timme, varje minut.

Jag väljer ändå att ha höga ambitioner, för jag vägrar att låta mig slås ner av en sjukdom. Jag vill också lyckas och göra ett avtryck i den här världen. Jag vill göra en skillnad. Min sjukdom ska inte hindra mig från att leva ett värdigt liv.

Hus-uppdatering mars 2017

Det är många som frågar mig om hur det går med vårt husbygge och just nu så rör det inte så mycket på sig. Vi har checkat av vår lista på några mer punkter och här följer ni varenda litet steg som händer i processen.

I början så var både jag och Andreas helt exalterade av alla funderingar och allt som skulle göras med huset, men nu har vi nästan släppt det helt eftersom att vi väntar på våra papper som håller på att ses över av kommunen. Vi kan inte göra så mycket nu, mer än att drömma och såklart planera hur huset ska se ut utvändigt och invändigt.
 
Ibland så smyger jag in på Pinterest och låter mig inspireras av hur andra har det. Jag försöker visualisera och tänka mig in i vårt lilla hus och hur olika saker skulle se ut och fungera.
Här är några saker som jag har som inspiration på pinterest.
Ungefär såhär tänker jag att vårt blivande hus ser ut när jag drömmer mig bort!
Jag kommer antagligen att kombinera kontor med dressingroom - det är så snyggt.
 
Tvättstugan vill jag dock ha helt vit, för jag tycker inte om när det ser stökigare och plottrigare ut än nödvändigt - vilket det gör så fort man hänger upp tvätt på tork. Så en vit bas som är så stilren som möjligt tror jag på i en tvättstuga.
 
Sen så har jag ju såklart min kära sambo att bestämma allt detta med, men jag är väldigt flexibel trots att jag älskar att drömma och fantisera!
Vi lär ändra oss tusen gånger om på vägen i vilket fall - så det är bara att kika runt och känna in olika miljöer.