Redo för December

Kommer ni ihåg att jag skrev om ett smörigt litet projekt som jag skulle överraska Andreas med?
Nu ligger det 24 paket på pianot - jag har pysslat ihop en adventskalender till herrn i huset.
Det är lite typiskt mig att vara så tjejig och pysslig, jag tänker att jag uppskattar att göra det här mer än vad Andreas uppskattar att få det. Men, har man skaffat sig en tjej så får man stå ut med lite smörighet.

Och när vi ändå pratar om mig som smörig.. ..Jag har bestämt mig för att börja samla på julgranskulor. Dom är så himla fina, så jag tänkte att jag ska köpa en ny julgranskula varje år. Tänk vilken fin och unik liten samling det ska bli. På bilden längst upp ser ni årets bidrag.
 
Nu ska jag duscha och bädda ner mig. Imorgon väntar middag och musikal på operan i Göteborg.

10 Skäl att vara en bloggare

Ibland behöver man påminna sig själv om varför man gör det man gör. Jag har bloggat i mer än fyra år nu och den här bloggen har hängt med månad ut och månad in. Den har utvecklats och haft pauser, ökat och minskat i antal läsare, den har fått elaka kommentarer, den har fått supervackra kommentarer och den har faktiskt fått beröra människor.
Här kommer 10 stycken fördelar med att blogga.
 
Bilderna hänger inte ihop med punkterna, utan är bilder plockade från min instagram @mathilda.nu
 
1. Komma ihåg saker som man har gjort.
Jag har ju ett eget litet livsarkiv där jag alltid kan leta mig fram och tillbaka efter viktiga dagar, bilder eller recept som jag delat med mig av. När jag var sjuk och doktorn behövde veta exakt när vissa saker inträffat så hade jag möjligheten att gå igenom bloggen och kunde leverera exakta datum.
Mitt minne är också väldigt försämrat sedan jag fick min ME, så att ha en blogg att titta i kan hjälpa mig att minnas allt det där som andra minns så väl.
 
2. Utvecklas som person och bli ännu mer positiv.
Jag har aldrig velat vara en negativ människa och när man bloggar så vill man tänka ännu mera på hur man uttrycker sig till sina läsare och vad man förmedlar för känsla. Ingen vill grotta ner sig i en negativ människas liv och läsa om hur synd det är om någon. Därför så kan en blogg hjälpa en att se saker och ting från den ljusa sidan.
För fyra år sedan, när jag startade den här bloggen så var jag djupt deprimerad - och att blogga hjälpte mig att ta mig upp varje dag och ha som syfte att alltid skriva om något som jag gjort under dagen. Den hjälpte mig att utvecklas och ta tag i mitt liv.
 
3. Inspirera andra.
Det här är ju en av mina absoluta favoritpunkter. Jag älskar att inspirera andra!
Nu för tiden känns det som att jag skriver mer för min egna skull, än för andras. Men det finns inget bätte än att bli kontaktad av andra människor som berättar att man hjälpt dom genom svåra perioder genom att jag delat med mig av det jag själv gått igenom och skriva om sånt som alla andra väljer att dölja.
 
4. Bli tålmodig och få bättre uthållighet.
Många av oss bloggare skriver bara för att göra det vi älskar och andra av oss bloggare kämpar med att öka i antalet läsare och göra en buisness av bloggen. Oavsett varför man bloggar så utvecklas ett visst tålamod. Många av mina vänner har skaffat en blogg, men bara gjort några inlägg innan dom gett upp - så vi som bloggat i flera år har faktiskt ganska bra uthållighet måste jag säga!
 
5. Ökad kreativitet.
Bloggtorka. Inget uppskattat ord bland oss bloggare, men vi alla har gått igenom det!
Under de perioderna får vi tvinga oss själva att komma på ämnen att skriva om - och på så sätt utvecklar vi vår kreativitet. Tänk att vi lär oss att skapa, trots att vi saknar inspiration.
 
6. Lära känna sig själv.
När man skriver ut saker offentligt så måste man tänka igenom vad man skriver innan man publicerar inlägget och man måste ta en extra funderare på vad man tycker och tänker. Oavsett om man driver en inredningsblogg eller livsstilsblogg, så kan man oftast se en röd tråd som presenterar lite vem man är som person.
Jag lär känna mig själv genom att tänka på vad jag skriver och genom att läsa vad jag skrivit.
 
7. Hitta nya kontakter.
Både bloggevent, företag, läsare och andra bloggare har kontaktat mig genom dessa fyra år - och visst har man fått kontakter genom sin blogg. Jag tycker alltid att det är lika roligt att få möta nya kontakter och få nya vänner, oavsett om man finner dom på ett tåg eller via bloggen.
 
8. Tjäna pengar på bloggen.
Vi bloggare kan tjäna pengar på bloggen genom annonsering eller genom att marknadsföra produkter eller företag som vi samarbetar med. Här är jag väldigt noga med att inte samarbeta med företag eller tjänster som jag inte står för. Det är viktigare för mig att vara ärlig och tydlig med er läsare än att tjäna pengar på marknadsföring.
 
9. Bli duktigare på att utrycka sig.
Det finns flera saker som jag har utvecklat sedan jag skaffade min blogg. En av de sakerna är att utrycka sig tydligt i skrift. Man har ju gjort sina misstag några gånger och det kan jag fortfarande skratta åt. Typ när jag blandade ihop EKG med KGB, då skrev jag ett blogginlägg samtidigt som jag var hög på morfin, varför liksom!?
Hur som helst så tycker jag att det är roligt att få fortsätta utvcklas på att utrycka mig på olika sätt. Det kan ju gälla både att kunna skriva texter som berör eller texter som får andra att le eller skratta.
 
10. Det är roligt att blogga.
Det viktigaste är ju ändå att man tycker att det är kul att driva sin blogg. Periodis så är vi alla säkert lite trötta och oinspirerande - men i det stora hela så är det förhoppningsvis fantastiskt kul att skriva sina inlägg!
10 Anledningar att blogga - 10 Skäl till att blogga - Varför blogga?

Mina känslor genom mitt piano

Ikväll är en sån där kväll där jag helst av allt hade fyllt vårt lilla hus med levande ljus och öppnat upp locket på mitt vita, akustiska piano och låtit känslorna bara få komma ut.
Jag brukade göra så förr när jag var glad, ledsen, osäker eller upplevde känslor som jag behövde få ut. Jag satte mig i mörkret med ett blankt papper och en välanvänd penna och lät händerna spela ut de toner som jag kände och mitt hjärta sjunga ut de ord som jag inte kunde formulera utan hjälp från pianots toner.
Så många gånger som mina tårar fallit ner på tangenterna. Så många gånger som jag lärt känna mig själv genom att skriva musik.
Jag började spela piano och skriva låtar som väldigt liten och det har alltid vart en viktig del i mitt liv. Det har alltid vart min terapi och mitt sätt att se in i min egna framtid.
Det kanske låter konstigt, men nästan alla låtar som jag skrivit har på något sätt lett mig till framtida beslut. När jag väl skriver en låt så är jag inte alltid medveten om att det kan vara mina känslor som jag sätter ord på, men efteråt kan jag se en röd tråd.
 
Ikväll har jag inte tillgång till ett fungerande piano, så det får bli ett blogginlägg istället.
Kanske ett naket sådant, kanske inte.
Jag bär på en djup frustration och jag bär på så mycket känslor. Vart ska jag börja?

Mitt liv har alltid gått upp och ner, så som alla våra liv gör. Ingens liv är "instagram-perfekt" även om det är många som vill få det att se ut så.
Jag har gått igenom många saker som har format mig till den jag är idag. Endel saker har jag vuxit av, andra saker har jag brutits ner utav, men alla saker har en gemensam nämnare - de har format mig till mig.
Under alla saker som jag har gått igenom så har jag alltid stått på en grund som jag uppfostrades att stå på. Som liten så fick jag lära mig att det fanns en mening med mitt liv och att jag var älskad och skapad av något större.
När jag föll så visste jag att det fanns någon eller något som hjälpte mig upp igen.
Eftersom att jag redan som liten fick lära mig detta, så har en tro alltid vart väldigt naturligt och tryggt för mig.

Men för snart ett år sedan började min trygga värld att skakas om regält och jag började fundera på om den grund som jag stod på verkligen var så trygg och stabil som jag alltid trott.
Jag började fundera på saker som jag upplevt och saker som jag hört. Hur kunde alla ord som jag fått ifrån andra höra ihop med den verklighet som jag levde i? Det stämde inte ihop och det gjorde plötsligt väldigt ont att ifrågasätta det som jag alltid sett som den viktigaste grunden i mitt liv.
Min trygga värld och mitt liv som jag byggt upp föll och jag kunde plötsligt inte längre se på saker med de ögon som jag alltid gjort tidigare. Jag har fortfarande tusentals frågetecken i mitt inre och jag saknar att känna den trygghet som en gång fanns där.
Plötsligt ska jag bygga upp mitt liv på något mycket mindre och något som inte känns alls lika meningsfullt - och det gör ont. Att lämna något så stort bakom sig är det svåraste jag har gjort och helt ärligt så går det inte att lämna allt till 100 procent.
 
Jag funderar på hur det hade varit att inte växa upp i det som jag gjorde, jag funderar på hur andra hanterar stora frågor om livet. Vi pratar ju aldrig om livets stora frågor i den här världen, utan fnyser istället bort det och är ofta väldigt stolta när det kommer på tal. Men någonstans så tror jag att alla mer eller mindre bär på frågetecken som ger ångest eller jobbiga känslor. Jag tror att vi alla känner oss väldigt små ibland. Men vi väljer att kväva de frågorna, för man pratar inte om sånt.
Jag kan konstatera att livet är så mycket större och så mycket skörare än vad jag någonsin förstått. Allt är inte så självklart som jag någonsin trott och allt är definitivt inte så lätt som jag trott.
 
Under den senaste tiden har jag lämnat så mycket av mitt gamla liv bakom mig och börjat bygga på ett nytt liv. Jag har aldrig känt mig mer vilsen, mitt känsloliv hinner inte med i den takt som jag formas i.
Det känns som att min framtid kommer att bli ljus, men jag måste ändå medge att det är smärtsamt att känna hur marken under mig rasar. Hur allt man levt för försvinner.
Dock tror jag att våra liv är som trädens, vi tappar våra löv - men när det är som gråast kommer det gröna knoppar som slår ut till liv igen. Livets toner parerar alltid mellan dur och moll, men det gör musiken vackrare.