Ett bristande hjärta

Jag trodde aldrig att jag skulle sitta med tårarna i halsgropen över att se smärta hos ett husdjur. Jag tänkte att jag skulle tycka att det var jobbigt att se henne må dåligt, men jag trodde inte att den typen av oro skulle infinna sig.


I tisdags kväll kom Vila hem från hundvakterna och hon var supertrött. Vi skrattade mest åt henne, för att vi visste att hon hade busat med barnen hela dagen och vi vet hur mycket hon älskar att busa - men det är ovanligt att se henne så slut.

På onsdagmorgonen var hon fortfarande trött, men jag tänkte att hon säkert kommit in i en period då hon löper just nu. När hon under onsdag förmiddag fortfarande var helt slut och knappt åt benet som jag gav henne så började jag bli lite smått orolig. Vila älskar att äta och hon följer ständigt efter mig och är näst intill jobbigt energisk och ska leka varenda minut - hon lägger leksakerna på mitt tangentbord när jag jobbar och tittar på mig med blicken som bara hon kan ge.

Igår morse så följde hon inte efter mig på morgonen utan låg kvar i sin säng. Jag hörde av mig till flera som har bra koll på hundar och fick höra att det skulle kunna vara ett ormbett. Jag kände på kroppen och tillslut hittade jag en svullnad på benet. Jag skulle ju iväg, så jag fick ringa veterinären från tåget.
Andreas åkte in till veterinären och väntade i timmar. Efter undersökningen funderade dom på om hon skulle behöva stanna under natten, men beslutade sig för att skicka hem henne med medicin.

Vi vet inte med säkerhet om det var ett ormbett, men idag när Andreas kom hem från jobbet så hoppade hon av glädje och mötte honom vid dörren. Lycka. Vila mår bättre igen!

Jag blev verkligen skärrad och orolig och frågade min mamma hur hon klarade av att bära in sin dotter med brusten blindtarm till akuten. Min syster klarade sig, tack och lov, men hon hade inte klarat sig om mamma inte stått på sig att Ellen skulle ha vård.

Oj, hur klarar man att se sitt barn ha ont? Jag tyckte att det var fruktansvärt att se Vila bli helt förändrad av hennes smärta och hon är ju "bara" en vovve. Ska pussa och krama henne i massor när jag kommer hem igen!