Träning och utvändiga val

Jag kan knappt förstå att jag skriver dom här orden - men just nu sitter jag svettig efter ett träningspass!
Okej, passet kanske inte var så långt, men jag vet inte ens när jag gjorde ett riktigt träningspass senast, jag har ju inte kunnat göra det på grund av min ME.
Den senaste tiden har jag mått så mycket bättre över lag, så jag klarar massor och har inte fått några allvarliga bakslag än så länge.
Det kändes iallafall helt fantastiskt att få sätta på musik, ta på sig träningskläder, rulla ut min nya matta och yoga-boll och bara köra. Jag har verkligen saknat det!

Tidigare idag var jag och Andreas på möte på A-hus. Idag har vi skrivit under papper och bestämt oss för våra utvändiga val - och vet ni vad? Det blev inte ett vitt hus...

...Såhär ska huset se ut! Vi valde ett grått hus med vita detaljer och ett mörkgrått tak istället för ljusgrått.
Vi har funderat fram och tillbaka och efter att ha pratat med andra som har mer erfarenhet så kom vi fram till att det här färgvalet kommer se fräschare ut i längden när vi ska bo på landet.
Jag ville ju ha ett grått hus från början, så jag är superglad. Dock vill jag förtydliga att jag verkligen inte har pushat Andreas, vi hade bestämt oss för ett vitt men så ändrade vi oss.
 
Så nu är några mer steg i processen färdiga. Här har ni listan på vad vi har gjort hittills och preliminär vecka då vi flyttar in!
A-hus - Bygga hus - Husbygge - ME - Träna med ME - Villa Vallda

Att ta sig framåt

Det är många förändringar på gång nu. Saker som gör att man blir en smula disträ!


Vi ska sälja radhuset och flytta till lägenhet i väntan på att vårt nya hus byggs. Vi kommer att flytta i början på September.
Mitt arbete kommer även att se lite annorlunda ut, så både bostad och arbete kommer att förändras på olika sätt!

Det känns positivt, men det är ändå två saker som kommer att göra mitt liv en smula annorlunda.

Just nu känns huset väldigt långt borta, vi pratar och planerar - men inte på samma nivå som i början. Det känns skönt att det ligger lite på hyllan nu när jag inte klarar för mycket stress.

Nästa vecka börjar även en ny utredning där man ska fördjupa sig i min sjukdom. Fyra personer ska bilda ett team kring mig och massor med undersökningar ska göras.
Det känns positivt att jag kommer att få mer verktyg och lite mer att stå på när jag ska ansöka om ersättning för sjukdomen, samtidigt som att det såklart tar energi att utföra alla tester! Jag känner mig både hoppfull och lite hopplös på samma gång.

Jag behöver försöka se fram emot allt som händer istället för att sucka åt livet, men ibland är det svårt. Jag går igenom en down-period just nu - så är det bara!

En stor del som gör att jag kan må sämre är att jag inte känner mig behövd eller meningsfull och det är något som jag behöver fixa till så att livsglädjen kommer tillbaka lite mer. Jag ska fixa det här! Sommar och semester är ju på gång!

Rosé & sol

Åh vad jag njuter av att få vara i solen! Jag märker att jag mår bra av värmen och ljuset just nu, så jag lägger mig i solen nästan en timma om dagen. Är jag trött så tar jag mig en tupplur i solstolen och är jag rastlös så läser jag tidningar eller gör lite jobb under tiden!


Idag skrattade Andreas åt mig för att jag inte kunde vara tyst, haha. Han försökte blunda och njuta och jag började plocka med något eller prata om något hela tiden. Ibland är det lite mycket i huvudet bara! Nästa sekund så sa han något som fick mig att smälta - vi har det fint och ser fram emot allt som ligger framför.

Samtidigt som livet är som finast så kommer jobbiga besked på posten. Jag har kämpat i ett och ett halvt år för att få ekonomisk hjälp på 50%, vi har gjort utredningar och fixat med papper, överklagat beslut som inte stämmer. Igår fick jag mitt sista besked och i dom papperna så stod det ännu en gång att dom vill att jag ska äta antidepressiva. Men hallå? Jag är ju inte deprimerad? Det är ju inte det som är mitt besvär och anledningen till att jag inte kan jobba fulltid!

Så nu, efter ett och ett halvt års kämpande så måste vi börja om från 0. Betala nya utredningar, ta nya prover på sjukhusen, åka fram och tillbaka i den här karusellen och allt vi har gjort hittills var förgäves. Eller ja, inte allt - men mycket.

Men jag vägrar bli ledsen över det här beslutet. Jag tänker att fortsätta kämpa för min rättighet tills den dagen då jag får den hjälp jag förtjänar.

Jag har så mycket att vara tacksam och glad för tills dess - och jag vägrar att låta dessa myndigheter göra mig deprimerad!
Nu ska jag ha världens mysigaste helg - hoppas ni får det samma, kram.